Journalistiken och
De Sociala Medierna
De sociala medierna får en allt mer inflytelserik roll i samhället. På gott eller ont? Åsikterna går isär. Jag tror att de sociala medierna gynnar samhällsdebatten på många sätt. Dock är det essentiellt att journalistiken och dess grundläggande kännetecken inte tappas bort i den allt större massan av information som omger oss.
De sociala medierna får en allt mer inflytelserik roll i samhället. På gott eller ont? Åsikterna går isär. Jag tror att de sociala medierna gynnar samhällsdebatten på många sätt. Dock är det essentiellt att journalistiken och dess grundläggande kännetecken inte tappas bort i den allt större massan av information som omger oss.
Bill Kovach och Tom Rosenstiel skriver i The Elements of Journalism om vikten av att stärka kopplingarna mellan journalistiken och medborgarna och att denna process är något som både journalister och medborgare har ett ansvar för. De sociala medierna kan fungera som tidernas möjlighet att stärka just den kopplingen. Bloggar och debattforum gör det möjligt för vem som helst att publicera sin åsikt, sina erfarenheter eller sin kunskap på den världsvida webben. Fördelarna är många: det föder engagemang och delaktighet, det breddar debatten och informationsbasen. Men vad riskerar vi att tappa på vägen? Jag citerar Kovach och Rosenstiel: ”The Internet provides more people with a voice than ever before. […] As this this new and more robust public forum gains momentum, the strenght of what is replaced – the professional effort of verification – diminishes.”
Det finns ingen licens för journalister. De har inte skrivit på något kontrakt för hur de ska utöva sitt arbete. Men det finns en mängd riktlinjer, saker som det råder konsensus om. Kovach och Rosenstiel väljer i sin bok att försöka fånga detta i tio punkter. Det handlar bland annat om journalistens plikt att vara lojal mot medborgarna, kontrollera sina uppgifter, alltid förmedla sanningen och vara objektiv i sitt arbete. Journalister har gjort misstag, ibland medvetna misstag. Det händer och det kommer att hända igen. Men det finns någon att ställa till svars; det finns ett namn under artikeln, det finns en ansvarig utgivare. Samhällsmedborgarna har både möjlighet, rätt och till uppgift att reagera, och på så sätt ta ansvar för den journalistik som råder.
Detta saknas, mer eller mindre, i de sociala medierna. Innehållet i en blogg kan, i alla avseenden, vara journalistik. Men det kan också vara något helt annat. Och, som jag varit inne på i tidigare blogginlägg, den stora faran ligger i läsaren inte vet vad han eller hon tar till sig. Information påverkar. Framför allt den första information vi tar till oss om ett ämne; den sätter ramar för vår fortsatta interpretation av ämnet.
Teknologin och de sociala medierna medför stora möjligheter! Tyvärr medför de också risker, men valet finns att se riskerna som en utmaning. Jag ska därför avsluta med att citera ett stycke som fångar just detta, från det sista kapitlet i Elements of Journalism:
”… the threat that press will be subsumed inside the world of commercialized speech or the undifferentiated world of broad communication. The only way to avoid this threat is for journalists to have a clearer and more rigorous understanding of the elements that make journalism a thing of value. A transparent enterprise that creates its own demand by inviting citizens into the process, reconnecting journalism and citizen in a conversation and not a lecture hall. The shift is not only something citizens and journalists have in their own control; it is something for which both bear some responsibility.”
