torsdag 23 april 2009

Blogg D: Kampanjjournalistik


Kampanj och Journalistik 
- förenligt eller oförenligt?

- Objektivt och opartiskt ska det vara. Så svarar Anja Hildén, Rapportchef på Sveriges Television, på frågan om varför SVT inte skulle kunna ta del i den aktuella Dawit Isaak-kampanjen.

Det är Svenska Dagbladet, DN, Expressen och Aftonbladet som gått samman i en kampanj för att få den svenske journalisten Dawit Isaak frigiven från sin fångenskap i Eritrea. Han greps i september 2001, då han jobbade på tidningen Setit – en tidning som kritiserade makten. Ingen rättegång har hållits. Informationen har varit knapphändig, i perioder obefintlig. De senaste månadernas uppgifter om att Isaaks hälsotillstånd försämrats kraftigt har gjort att påtryckningarna på den svenska regeringen ökat. Men UD kvarstår vid sitt val av den tysta diplomatin.

Vilken del bör våra medier ha i sammanhanget?

Det som Svenska Dagbladet, DN, Expressen och Aftonbladet nu ägnar sig åt brukar kallas för kampanjjournalistik. Alltså en typ av journalistik där man frångår objektiviteten och istället vinklar presentationen. Kenth Andreasson, Göteborgsposten, har beskrivit det så här: ”…en form av journalistik där redaktionen bedriver i princip ensidig opinionsbildning på nyhetsplats och läsarna uppmanas att aktivt uttala sitt stöd för saken.”

Anja Hildéns uttalande ovan fortsätter så här:
- Rapport är ett redovisande nyhetsprogram som ska berätta vad det är som händer. […] Så länge det inte händer någonting kan vi inte vara med och driva en kampanj för att det ska hända någonting. Det är inte förenligt med vårt uppdrag.
     
Västerbottens chefredaktör Sture Bergman är positiv till Dawit Isaak-kampanjen. Han skriver: ”Kampanjjournalistik är ibland riktigt bra. Till och med nödvändig.”
     
Kampanjjournalistik tenderar att förknippas med kvällspressen. Anja Hildén upprepar att den här typen av journalistik inte är förenligt med Rapports uppdrag. Jag ställer mig då frågan: Är det förenligt med kvällspressens uppdrag? Är det förenligt med Svenska Dagbladets och DN:s uppdrag? Det är intressant att notera att det finns allmänt accepterade skillnader i vad som förväntas av kvällspress och dagspress; att kampanjjournalistik är något som kvällspressen ägnar sig åt. Men vad som är än mer intressant är hur vi – oavsett medieforum – ser på kampanjjournalistik.
     
Opartiskhet och objektiv granskning är grundläggande i det journalistiska arbetet. Kampanjjournalistiken går tydligt ifrån detta. Det finns en risk att den här typen av journalistik leder till ett maktmissbruk från mediernas håll och att den missgynnar det demokratiska samhället. Men kan den vara, som Sture Bergman skriver, ”nödvändig”? Det ska sägas att kampanjjournalistik nästan alltid verkar för det som förefaller självklart, att syftet med kampanjen är något som den stora massan skulle förespråka. Det kan exempelvis vara ett effektivt sätt för allmänheten att genom tidningens namninsamling visa sitt missnöje för makthavarna. Men detta måste vägas mot de ovan nämnda riskerna. Dessutom kan kampanjjournalistiken ibland ge en förenklad bild av verkligheten. Det kan finnas orsakar till beslut som tagits, som medierna inte speglar då de redan bestämt sig för vilken opinion de vill skapa. I sådana fall har de så kallade kampanjerna halkat långt från vad som kännetecknar god journalistik.